Svar på tal - hur har jag råd med allt?
Hela tiden får jag kommentarer inte bara på bloggen utan på facebook, insagram osv om hur jag egentligen har råd med allt jag köper och allt jag gör. Många kallar mig bortskämd. Skulle jag vara bortskämd? Om de hade vetat de minsta om mig skulle de vetat att jag betalar allt själv! Det har jag också gjort sedan jag var 15 så bortskämd? Nej det är jag verkligen inte! Jag är också så grymt trött på folk som tror att pengarna bara kommer från bloggen, blir kallad jävla bloggare då folk tror att bloggen är källan till all inkomst jag har. Så är det faktiskt inte!
Visst, bloggen kan driva in några tusen ibland men ofta väljer jag att spara undan de pengarna. Jag har sedan jag fyllde 18, snart ett år sen gjort av med över 150 000 kronor, något jag ibland undrar vad jag egentligen spenderade de där pengarna på. Visserligen gick hälften till bilen och en hel del tusenlappar till thailandsresan. Men sen är de ju dedär andra 60 000, vad spenderade jag egentligen dem då?
Vart får en 18 åring dessa pengar från?
Jo ni förstår, när jag var 13 så dog min pappa och eftersom jag är det enda barnet ärvde jag rubbet. Huset, pengarna, allt. Men eftersom jag var minderårig fick min mamma ta hand om allt. Hon bestämde att investera mina pengar i aktier. Jag var inte så himla intresserad utav detta då när jag var 13, men när jag var 15 och skulle flytta hemifrån ville jag ha mer koll på mina pengar och fick vara med i leken. År 2011, alltså två år sedan när jag var 16 gick jag i en vinst på 40 000 bara på mina aktier.
Eftersom att min pappa dog när jag var så ung var jag också befogad till barnpension. en efterlevnadssumma varje månad som ligger på ett par tusen. Denna summan har jag fått nu i 5 år varje månad. Det är otroligt mycket pengar som tyvärr går åt, jag hade gärnat sparat dem nu när jag inser hur stora summor det kan bli.
Förra året så dog min farmor, då både min farfar är död sedan många år tillbaka och även min pappa var jag närmsta släkting då min pappa är enda barnet. Jag var då 17 och mamma fick sköta det mesta tills jag fyllde 18. Men sedan när jag fyllde 18 så var allt på mig. Visst jag ärvde allt, men jag ärvde även skulder som hon hade. Jag fick besöka advokater, skriva kontrakt och fullmakter åt mamma. Det var en sjukt jobbig sak att göra, som att förlora ens farmor inte var jobbigt nog? Vi sålde hennes hus och betalade alla skulder. Kvar fanns ca en kvarts miljon. Dessa pengar har jag nu investerat i aktier för att få pengarna att växa. Dessa pengar ska sedan gå till min utbildning så att jag slipper ta lån.
Så, hade ni något annat på hjärtat eller ser jag fortfarande bortskämd ut i era ögon?
Det finns så himla mycket bakom folks privatliv som ni inte vet, så gör inte en första bedömning bara sådär utav folk. Det är sjukt irriterande och väldigt oartigt att tro före man vet.
